Lövstabruk: från järnbrukets gyllene dagar till ett levande kulturarv

Lövstabruk är ett av landets mest välbevarade brukssamhällen, beläget i norra Uppland vid Risforsån. Här blandas industriell historia med barockelegans, och idag är det ett perfekt utflyktsmål för den som söker både nostalgi och nutida evenemang. 

Ett bondebruk blir kronans stolthet

Lövstabruks historia sträcker sig ända tillbaka till senmedeltiden, då lokala bönder drev enkla hyttor vid ån för att smälta järn. Första gången bondebruket nämns i skriftliga källor är 1578, men det var på 1600-talet som platsen verkligen tog fart. År 1596 anlades ett kronobruk här för att säkra landets järnproduktion, och det drevs initialt tillsammans med närliggande Österbybruk.

Den stora vändpunkten kom med de holländska affärsmännen Willem de Besche och Louis de Geer, som arrenderade bruket 1626–1627. De Geer, en visionär entreprenör, tog snart över ensam och köpte bruket 1643 – ett köp som bekräftades av drottning Kristina 1646. Under familjen De Geers ledning förvandlades Lövstabruk till Sveriges största järnverk, med två masugnar och tre hamrar för det avancerade vallonsmidet. Järnet härifrån lade grunden till det moderna Sverige, med export till hela Europa.

Branden 1719 och 1700-talets blomstring

Sommaren 1719 härjade ryska trupper under Stora Nordiska kriget och brände ner nästan hela Lövstabruk, inklusive kyrkan och prästgården. Men ur askan reste sig bruket starkare än någonsin, tack vare Charles de Geer (1660–1730). Han återuppbyggde inte bara industrin utan också herrgården i barockstil, troligen ritad av Göran Josuæ Adelcrantz.

På 1700-talet nådde Lövstabruk sin höjdpunkt under Charles de Geer (1720–1778), en passionerad naturforskare och friherre. Han utökade godset med fler bruk och skapade en av Sveriges mest moderna herrgårdar. År 1768 besökte Gustav III platsen och skrev begeistrat till sin mor: "jag vågar säga, att min kära moder inte sett något i Sverige, om hon inte sett Leufstad".

Nedgång och slut, från industri till minne

Med 1800-talet kom utmaningarna. Bruket ägdes fortfarande av släkten de Geer, men efter flera arvsskiften och brist på söner gick det till andra grenar av familjen. Den sista smedjan byggdes 1887, men 1926 lades hela verksamheten ner – en bitter ironisk twist, då Roslagsbanan invigdes samma år för att underlätta transporten. Befolkningen, som toppat på 783 invånare år 1900, krympte till dagens cirka 100 personer.

Nutid: Ett levande kulturarv med evenemang för alla

Idag är Lövstabruk ett byggnadsminne förvaltat av Statens fastighetsverk, med herrgården, parken och bruksmiljön som dragplåster för turister. Kyrkan rymmer den berömda Cahmanorgeln från 1720-talet, perfekt för orgelkonserter, och i det gamla Folkets Hus hittar du Musikmuseet Klaverens hus. Biblioteket står orört med böcker, kartor och globar – en skatt för historieintresserade.

Men Lövstabruk sover inte. Det är idag en levande bygd där historia möter nutid, med fokus på hållbar turism och lokala evenemang.